Denna bloggen funkar bäst i Mozilla Firefox.
Internet Explorer förstör bara designen, med tanke på att denna bloggen är anpassad till Firefox.
Design av: © Bambi Fuckface
DESIGN - CLEAN2010.
En vanlig dag i Bambi's liv.
Datum:2010-03-21 | 
Klockslag:16:53:56
Vad spelar det för roll längre? Vad spelar det för roll om ni får se mig, jag kan endå inte gömma mig för verkligheten.
Jag var hemma en hel vecka från skolan och jag har så jävla dåligt samvete att jag snart bryter ihop. Det är inte okej att jag har ont hela tiden, det är inte okej att jag skyller på att jag har ont i överkroppen för att slippa skolan, det är inte okej med någonting.
Under helgen har jag varit på sjukt dåligt humör, för ännu en gång så är det ännu en person som gillar mig. Alltså, hur orkar man? Vad är det som är så bra med mig?
Det som är skrattretande är att denna personen utgår från utseende, det visste jag med en gång. För jag har inte känt honom längre och allt han snackar om är mitt utseende. Jävla as.
Jag vill till Jocke nu, jag vill inte vara hemma överhuvudtaget.
Jag vill flytta, jag vill inte till England, för jag vet.. jag VET att dom kommer försöka tvinga i mig mat där. Jag kan inte äta och jag kommer förmodligen få panikattacker, oh ja. Så mycket folk det kommer vara.
Något mer som skrämmer mig är att jag ska träffa mina framtida låtsas syskon och med min personlighet, så kommer dom bara titta snett på mig, som alla andra. Dom ska med oss till London. 3 veckor ifrån Sverige, jag kommer vara så glad när jag kommer hem.
Idag är jag iallafall glad.
Jag är glad för Emelies skull, att hon får åka och se på Kent. Det får mig att må bra, att veta att hon har det roligt och mår bra.
På tisdag har jag sjukgymnast på morgonen, sedan skola och sen BUP. Känns som en upptagen och stressande dag. Skulle vara bättre om BUP och sjukgymnasten bytte tider, att jag går till BUP på morgonen och sjukgymnasten på eftermiddagen.
Jag måste börja höra av mig till mina vänner igen känner jag. Jag måste höra av mig mer till Robin. Älskade Robin, en person jag saknar så oehört mycket.
Vad ska ni göra denna veckan som kommer? ♥
Något ni inte visste.
Datum:2010-03-21 | Klockslag:16:43:55
Hej hej!
Datum:2010-03-19 | Klockslag:19:36:57
Hela denna veckan har jag varit hemma och jag har fortfarande dåligt samvete för det. Nu mera ska jag försöka ta mig till skolan varje dag, trots min smärta, för att klara av saker och ting. Skolan stressar mig nu, möten stressar mig och alla förbannade lov stressar ut mig!
Jag vill inte ha lov, nej, det vill jag faktiskt inte. Även om jag har planer på att träffa folk osv, så vill jag inte ha ledigt, inte ännu. Jag vill klara av skolan först.
Jag är trött och har ännu inte hämtat ut sömntabletterna. Ska nog hämta ut dom imorgon, efter att jag har varit och handlat. Kan passa på att åka till apoteket då. Min kropp börjar som vanligt att lägga av och jag har ångest över vad jag håller på med. Att jag svälter mig själv, att jag helt enkelt har gett upp med att ta hand om mig själv.
Igår och idag ringde BUP mig. Dom ska hänga med mig till sjukgymnasten på tisdag. Jag blev happyhappy! Tror att dom på sjukgymnasten skulle undersöka mig och massor och nästa gång blir det nog träning. Avslappningsövningar och massa sånt och massage skulle jag också få! Ja, jag ska på sjukgymnast varje vecka, bara jag slipper på påsklovet, om jag inte tar på måndagen. MÖH!
Nu börjar folk sign:a in på msn, men ingen som skriver typ. Förutom Niche och Joar, haha. :C
Vad har ni gjort dom senaste dagarna? ♥ ^^
Jag vill inte ha lov, nej, det vill jag faktiskt inte. Även om jag har planer på att träffa folk osv, så vill jag inte ha ledigt, inte ännu. Jag vill klara av skolan först.
Jag är trött och har ännu inte hämtat ut sömntabletterna. Ska nog hämta ut dom imorgon, efter att jag har varit och handlat. Kan passa på att åka till apoteket då. Min kropp börjar som vanligt att lägga av och jag har ångest över vad jag håller på med. Att jag svälter mig själv, att jag helt enkelt har gett upp med att ta hand om mig själv.
Igår och idag ringde BUP mig. Dom ska hänga med mig till sjukgymnasten på tisdag. Jag blev happyhappy! Tror att dom på sjukgymnasten skulle undersöka mig och massor och nästa gång blir det nog träning. Avslappningsövningar och massa sånt och massage skulle jag också få! Ja, jag ska på sjukgymnast varje vecka, bara jag slipper på påsklovet, om jag inte tar på måndagen. MÖH!
Nu börjar folk sign:a in på msn, men ingen som skriver typ. Förutom Niche och Joar, haha. :C
Vad har ni gjort dom senaste dagarna? ♥ ^^
Blapert.
Datum:2010-03-19 | Klockslag:15:03:57För att ni ska slippa mina negativa inlägg, så gör jag såhär:
(A)
Datum:2010-03-17 | Klockslag:13:41:59
Jag låter bilden tala för sig själv.
WTH?
Datum:2010-03-17 | Klockslag:11:35:07
Msn addar folk helt själv D:
Knasig dag, nu har jag pratat med två bisexuella tjejer som var.. konstiga xD
Sjukgymnast och BUP.
Datum:2010-03-17 | Klockslag:08:59:58
Glöm inte bort att du är värdelös och illa omtyckt för den du är.
Igår var det sjukgymnast. Påvägen dit så satt jag i bilen och mådde sjukt illa, men som vanligt rörde jag inte en min. Efter en halvtimme var vi framme i Vänersborg och vi letade efter sjukgymnasten. Till min förvåning så hamnade vi hos Vänersborgs ungdomspsykiatrisk klinik, där hade jag varit innan. För längesen.
Vi körde förbi Vänerviken också och då rös jag till, med obehag. Men inte obehaget utav förra sommaren, nej nej, då fick jag bara tårar i ögonen. Obehaget av att jag kanske hamnar där, pga min undervikt. Jag förstör för mig själv.
När vi var inne i väntrummet hörde jag klockan ticka, och jag kände mig instängd. Egentligen ville jag bara springa iväg, men vart skulle jag ta vägen?
Sedan kom min kontaktperson därifrån ut och ropade in mig och mamma. Vi gick in och hon började smått intervjua mig, så att hon visste vem jag var och vad jag gick igenom.
- Har du någonsin blivit mobbad, frågade hon.
Jag tittade ner i bordet, fick gråten i halsen, men vågade inte erkänna.
- Nej, det har jag inte, sa jag.
Jag kan inte vara ärlig när min mor är i närheten. Jag.. klarar det bara inte.
Hon frågade mig om maten och jag sa som det var.
- Jag äter sällan, mindre nu för tiden. sa jag.
- Varför då? Du måste ju få i dig mat. Vad lever du på? frågade hon.
- Jag vill vara smal. Smal är fint. Jag lever på drickor. svarade jag.
- Smal är du ju redan. Tycker du illa om dom som är normalvikt? undra hon.
- Jag bryr mig inte om hur andra ser ut, dom får se ut som dom vill. Men jag själv vill kunna se att jag är smal. svarade jag drygt.
Vi bestämde att vi skulle ses nästa tisdag morgon och då ska hon undersöka mig och se vad jag ska börja träna. Vi skulle göra massa avslappningsövningar och jag skulle även få massage några gånger.
Sedan åkte jag och mamma iväg till Överby och skulle hämta ut syrrans mobil från lagning, men hon fick en ny mobil. Som hon fick välja ut senare, eftersom hon var i skolan. Sedan lämnade vi in mammas mobil på lagning och åkte till Donken.
Efteråt var det dags för BUP. Jag fick sömntabletter, fast dom ska jag hämta ut på fredag, för jag orkar inte nu. Orkar ingenting.
Läkaren, Anna, skickade ut morsan och började göra undersökningar på mig. Hon lyssnade på mitt hjärta och mina lungor, sedan kollade hon mina reflexer. Sedan tog hon tag i mina axlar och kände hur spända dom var. Både hon och min kontaktperson på sjukgymnasten sa att jag belastar all stress i min överkropp, speciellt i axlarna och därför har jag så ont i dom.
Hon lyssnade även på blodtrycket och det var lågt, därför har jag väldigt lätt för att svimma ibland. Sedan började hon prata om att dom ska fortsätta undersöka mig och se så att det inte är några fler sjukdomar eller sånt jag har. Hon påpekade också att dom ska göra massa prover och massa sånt, för att se så att jag inte lider av ADHD. Jag blev.. förvånad när hon sa det.
ADHD, någon jag aldrig skulle tänka mig att någon skulle koppla med mig.
Jag slapp iallafall anti-depressiva. YEAH!
Förlåt till er som har läst detta nu, men som sagt, idag mår jag inte bra.
Vi körde förbi Vänerviken också och då rös jag till, med obehag. Men inte obehaget utav förra sommaren, nej nej, då fick jag bara tårar i ögonen. Obehaget av att jag kanske hamnar där, pga min undervikt. Jag förstör för mig själv.
När vi var inne i väntrummet hörde jag klockan ticka, och jag kände mig instängd. Egentligen ville jag bara springa iväg, men vart skulle jag ta vägen?
Sedan kom min kontaktperson därifrån ut och ropade in mig och mamma. Vi gick in och hon började smått intervjua mig, så att hon visste vem jag var och vad jag gick igenom.
- Har du någonsin blivit mobbad, frågade hon.
Jag tittade ner i bordet, fick gråten i halsen, men vågade inte erkänna.
- Nej, det har jag inte, sa jag.
Jag kan inte vara ärlig när min mor är i närheten. Jag.. klarar det bara inte.
Hon frågade mig om maten och jag sa som det var.
- Jag äter sällan, mindre nu för tiden. sa jag.
- Varför då? Du måste ju få i dig mat. Vad lever du på? frågade hon.
- Jag vill vara smal. Smal är fint. Jag lever på drickor. svarade jag.
- Smal är du ju redan. Tycker du illa om dom som är normalvikt? undra hon.
- Jag bryr mig inte om hur andra ser ut, dom får se ut som dom vill. Men jag själv vill kunna se att jag är smal. svarade jag drygt.
Vi bestämde att vi skulle ses nästa tisdag morgon och då ska hon undersöka mig och se vad jag ska börja träna. Vi skulle göra massa avslappningsövningar och jag skulle även få massage några gånger.
Sedan åkte jag och mamma iväg till Överby och skulle hämta ut syrrans mobil från lagning, men hon fick en ny mobil. Som hon fick välja ut senare, eftersom hon var i skolan. Sedan lämnade vi in mammas mobil på lagning och åkte till Donken.
Efteråt var det dags för BUP. Jag fick sömntabletter, fast dom ska jag hämta ut på fredag, för jag orkar inte nu. Orkar ingenting.
Läkaren, Anna, skickade ut morsan och började göra undersökningar på mig. Hon lyssnade på mitt hjärta och mina lungor, sedan kollade hon mina reflexer. Sedan tog hon tag i mina axlar och kände hur spända dom var. Både hon och min kontaktperson på sjukgymnasten sa att jag belastar all stress i min överkropp, speciellt i axlarna och därför har jag så ont i dom.
Hon lyssnade även på blodtrycket och det var lågt, därför har jag väldigt lätt för att svimma ibland. Sedan började hon prata om att dom ska fortsätta undersöka mig och se så att det inte är några fler sjukdomar eller sånt jag har. Hon påpekade också att dom ska göra massa prover och massa sånt, för att se så att jag inte lider av ADHD. Jag blev.. förvånad när hon sa det.
ADHD, någon jag aldrig skulle tänka mig att någon skulle koppla med mig.
Jag slapp iallafall anti-depressiva. YEAH!
Förlåt till er som har läst detta nu, men som sagt, idag mår jag inte bra.
Dagens bilder.
Datum:2010-03-15 | Klockslag:15:09:51
Are you there?
Datum:2010-03-15 | Klockslag:14:45:46
Truth or dare?
Hej bloggen & alla underbara läsare.
Jag ber om ursäkt för min morgon ångest. Efter en promenad med Emelie, kladdkaka och latte så är jag happy happy!
Vi tog oss en promenad till slussarna, nästan 2 timmars promenad. Vi fotade, pratade och skrattade. Vi ramla i snön och jag trampade i en vattenpöl, och mina fötter domnade bort när vi var i närheten av min lägenhet. Sedan pratade vi om framtiden och hur mycket vi vill flytta.
Det känns bra att tiden oftast går fortare när man har roligt, ungefär därför jag vill träffa alla människor jag känner och bara göra sånt som jag vill. Så att ingen kan bestämma över mig.
Igår kväll berättade min syster att min gamla bildlärare, Pape, saknar mig och vill att jag ska hälsa på min gamla skola. Jag funderar på att gå dit första veckan i april. Pape är någon jag måste träffa, han var den enda som sa att jag kunde bli någonting. En rolig person, helt enkelt.
Minns när jag praoade hos honom och han skulle fixa ugnen för att kunna lägga in alla skålar och sånt man gjorde av lera. Han hämtade vaktmästaren och dom båda tittade på mig och bara: "Hon har ju tuperat upp håret lite, kan inte vi skicka bak henne. Om hon får en elstöt, så kommer ju håret stå ännu mer. "
Det är nog den enda personen jag saknar från hela min gamla skola. Alla minnen på hans lektioner.
Jag ber om ursäkt för min morgon ångest. Efter en promenad med Emelie, kladdkaka och latte så är jag happy happy!
Vi tog oss en promenad till slussarna, nästan 2 timmars promenad. Vi fotade, pratade och skrattade. Vi ramla i snön och jag trampade i en vattenpöl, och mina fötter domnade bort när vi var i närheten av min lägenhet. Sedan pratade vi om framtiden och hur mycket vi vill flytta.
Det känns bra att tiden oftast går fortare när man har roligt, ungefär därför jag vill träffa alla människor jag känner och bara göra sånt som jag vill. Så att ingen kan bestämma över mig.
Igår kväll berättade min syster att min gamla bildlärare, Pape, saknar mig och vill att jag ska hälsa på min gamla skola. Jag funderar på att gå dit första veckan i april. Pape är någon jag måste träffa, han var den enda som sa att jag kunde bli någonting. En rolig person, helt enkelt.
Minns när jag praoade hos honom och han skulle fixa ugnen för att kunna lägga in alla skålar och sånt man gjorde av lera. Han hämtade vaktmästaren och dom båda tittade på mig och bara: "Hon har ju tuperat upp håret lite, kan inte vi skicka bak henne. Om hon får en elstöt, så kommer ju håret stå ännu mer. "
Det är nog den enda personen jag saknar från hela min gamla skola. Alla minnen på hans lektioner.
The truth about Bambi.
Datum:2010-03-15 | Klockslag:11:14:12
Bloggen.. bloggen.. bloggen.
Jag vet inte vad det är för fel på mig. Jag känner att någon har tagit en fläkt, riktat den mot mig och blåst bort all min ork. Varje dag vaknar jag och tänker "nej, jag orkar inte.. jag orkar inte!"
Jag vill bara sova bort mina dagar och jag känner mig knappt som förr. Jag känner inte igen mig, jag vet inte vem jag är. Jag skyller på att det är något monster som har tagit över min kropp och gör vad som helst för att förstöra mig.
Jag har ingen ork kvar, jag har knappt lycka kvar. Jag sitter varje dag med tårar i ögonen, tårar bakom ögonen, som vill ut. Men jag hatar att gråta inför folk.
Varför mår jag såhär?
Förmodligen för att jag har en sån längtan till framtiden att jag bryter sönder den nuvarande jag. Förmodligen är jag helt återställd efter påsklovet, och jag längtar verkligen.
Åh, det känns som om att det är sjukt mycket som händer!
Imorgon - sjukgymnast.
Påsklovet - Hem till awesome Jocke.
Sommarlovet - Albin kanske kommer hit, jag kanske åker iväg, Emelie, åker till England.
Höstlovet - kanske åker till Alex.
Jag.. försöker vinna över mina rädslor, brutalt.
Socialfobi, gruppfobi.
Jag lär ju få massa panikattacker.
Men det är det värt.
Jag får ångest.
Typ varje dag och jag funderar nu på att ta en av mina gamla sömntabletter, som också är lugnande och ångestdämpande. Men.. jag vet inte.
BUP ringde nyss, dom ska inte med mig till sjukgymnasten imorn. OPEPP, OPEPP, OPEPP!!!!
Orkar inte åka iväg till sjukgymnasten med mamma, hon blir alltid sur när det är saker om mig eller med mig. Hon blev sur när vi fick återkall på vårdcentral, hon blev sur när hon fick reda på att vi ska på möte med läkaren på bup. Hon blir helt enkelt sur för alla mina problem.
I've got my reasons.
Jag har självhat.
Jag hatar mig själv, mitt utseende & min personlighet.
Jag förstår inte hur folk kan tycka att jag har en underbar personlighet och ett vackert utseende. Det är bara.. brutalt hemskt.
Jag har flera gånger velat bränna sönder mitt ansikte för att se hur många det är som gillar mig för den jag är och inte för mitt utseende. Men varje gång har folk stoppat mig, varje gång säger folk ord som får mig att gråta när jag vill göra det jag vill.
Nu ska jag berätta något som ingen vet.
Under sommaren 2007 stog jag på min balkong hos pappa och tittade ner. Jag satt och grät, men torkade bort mina tårar, så att ingen såg. Jag smsade med mitt ex, som då var min vän. Hannes heter han.
Han försökte lugna ner mig, men allt jag skrev var :"jag har ingen anledning till att leva. Jag känner att jag inte har riktiga vänner och jag måste bara bort från allt och alla. "
Han blev orolig och sa åt mig att lugna mig och gå bort från kanten. Jag gick in till min lägenhet och la mig i sängen och somnade. Dagen efter smsade jag fortfarande med honom och till slut fick jag reda på att han gillade mig och vi blev tillsammans. Jag blev förvånad över att han ville vara tillsammans med mig, trots min situation.
Jag är likadan än idag.
Jag har dock något att leva för, jag har vänner. Men jag känner att jag inte är värd att leva. Därför håller jag på med självdestruktiva saker, men har inte gjort något på länge. Jag har överdoserat ett x antal gånger, varav en av gångerna var det akut. Jag har skurit mig, jag har och fortsätter svälta mig, jag har försökt ta mitt liv.
Jag är inte bra, inte bra någonstans.
Jag vet inte vad det är för fel på mig. Jag känner att någon har tagit en fläkt, riktat den mot mig och blåst bort all min ork. Varje dag vaknar jag och tänker "nej, jag orkar inte.. jag orkar inte!"
Jag vill bara sova bort mina dagar och jag känner mig knappt som förr. Jag känner inte igen mig, jag vet inte vem jag är. Jag skyller på att det är något monster som har tagit över min kropp och gör vad som helst för att förstöra mig.
Jag har ingen ork kvar, jag har knappt lycka kvar. Jag sitter varje dag med tårar i ögonen, tårar bakom ögonen, som vill ut. Men jag hatar att gråta inför folk.
Varför mår jag såhär?
Förmodligen för att jag har en sån längtan till framtiden att jag bryter sönder den nuvarande jag. Förmodligen är jag helt återställd efter påsklovet, och jag längtar verkligen.
Åh, det känns som om att det är sjukt mycket som händer!
Imorgon - sjukgymnast.
Påsklovet - Hem till awesome Jocke.
Sommarlovet - Albin kanske kommer hit, jag kanske åker iväg, Emelie, åker till England.
Höstlovet - kanske åker till Alex.
Jag.. försöker vinna över mina rädslor, brutalt.
Socialfobi, gruppfobi.
Jag lär ju få massa panikattacker.
Men det är det värt.
Jag får ångest.
Typ varje dag och jag funderar nu på att ta en av mina gamla sömntabletter, som också är lugnande och ångestdämpande. Men.. jag vet inte.
BUP ringde nyss, dom ska inte med mig till sjukgymnasten imorn. OPEPP, OPEPP, OPEPP!!!!
Orkar inte åka iväg till sjukgymnasten med mamma, hon blir alltid sur när det är saker om mig eller med mig. Hon blev sur när vi fick återkall på vårdcentral, hon blev sur när hon fick reda på att vi ska på möte med läkaren på bup. Hon blir helt enkelt sur för alla mina problem.
I've got my reasons.
Jag har självhat.
Jag hatar mig själv, mitt utseende & min personlighet.
Jag förstår inte hur folk kan tycka att jag har en underbar personlighet och ett vackert utseende. Det är bara.. brutalt hemskt.
Jag har flera gånger velat bränna sönder mitt ansikte för att se hur många det är som gillar mig för den jag är och inte för mitt utseende. Men varje gång har folk stoppat mig, varje gång säger folk ord som får mig att gråta när jag vill göra det jag vill.
Nu ska jag berätta något som ingen vet.
Under sommaren 2007 stog jag på min balkong hos pappa och tittade ner. Jag satt och grät, men torkade bort mina tårar, så att ingen såg. Jag smsade med mitt ex, som då var min vän. Hannes heter han.
Han försökte lugna ner mig, men allt jag skrev var :"jag har ingen anledning till att leva. Jag känner att jag inte har riktiga vänner och jag måste bara bort från allt och alla. "
Han blev orolig och sa åt mig att lugna mig och gå bort från kanten. Jag gick in till min lägenhet och la mig i sängen och somnade. Dagen efter smsade jag fortfarande med honom och till slut fick jag reda på att han gillade mig och vi blev tillsammans. Jag blev förvånad över att han ville vara tillsammans med mig, trots min situation.
Jag är likadan än idag.
Jag har dock något att leva för, jag har vänner. Men jag känner att jag inte är värd att leva. Därför håller jag på med självdestruktiva saker, men har inte gjort något på länge. Jag har överdoserat ett x antal gånger, varav en av gångerna var det akut. Jag har skurit mig, jag har och fortsätter svälta mig, jag har försökt ta mitt liv.
Jag är inte bra, inte bra någonstans.
Sportlovet 2010
Datum:2010-03-12 | Klockslag:18:06:22
14 energidryck, 2 Geisha, 1 paket kakor + lösgodis.
Emelie äter kladdkakssmet.
Vi satt och väntade på att kladdkakan skulle bli klart.
Och vi pratade om gamla minnen.
Vi pratade även med Albin.
Och vi gick ut med Emelie's hund.
HAHAHAHA!
Memories 2009
Datum:2010-03-12 | Klockslag:16:37:43
Marcus, Christian & jag.
Jävlar vad vi har förändrats.
Februari 2009 - awesome year, awesome month!
I'm used to it.
Datum:2010-03-12 | Klockslag:15:52:31
Rewind, play & repeat.
Breaking my heart is easy.
But we're the last ones left.
Datum:2010-03-12 | Klockslag:14:04:23
I do this from time to timewhere i like to watch you as you sleep.
Ibland undrar jag vad som egentligen händer med världen och i livet. Jag brukar alltid säga "allt händer för en anledning". Det har hänt mig så många saker, men fortfarande har inget gott kommit utav det, förutom vännerna jag har. Jag trodde att hela livet skulle vändas och bli bra, nästan obeskrivligt bra, men jag misstog mig. Som vanligt.
Jag är trött på BUP och alla läkare. Åkte till vårdcentral idag och fick vänta på min tur i flera minuter, efter två timmar fick jag åka hem igen. BUP vägrar skriva ut sömntabletter till mig, förmodligen har dom läst mig journal och hittat massa skoj om vad jag har gjort i mitt förflutna och vad jag använde tabletter till innan.
Jag har redan bestämt mig att jag inte ska ta anti-depressiva. Jag mår inte så dåligt, eller jo, jag mår nästan så dåligt att jag är väldigt bra på att gömma mina känslor. Alla minnen och allt jag kände för vissa människor är näst intill borta.
En del av mig tycker att det är bra, medans resten tycker att det är fel, ett misstag.
Jag har inte sovit på flera månader. Jag vaknar alltid runt 10 på helger och oftast alltid flera minuter för tidigt på vardagar. Jag klarar inte av att sova och när jag väl är trött, så kan jag inte sova och då blir jag frustrerad. Jag blir så frustrerad att jag oftast brister i gråt och ibland önskar jag att jag bara kunde få något som kunde lugna mig.
Läkaren på BUP sa att jag kunde ta 2 - 3 st tabletter utav dom sömntabletter jag redan har, för att dämpa ångest och få en lugn stund, men jag har inte gjort det ännu. Jag känner bara att... ingenting hjälper längre. Jag vill ha hjälp, det har jag velat sedan 5år tillbaka, men ännu är mina rop på hjälp fortfarande svaga. Sjukgymnast är nog det enda som är vettigt utav allt som har hänt so far.
- Jag vill ha en tatuering på ryggen, men tror inte att dom skulle tatuera min rygg.
- Tror inte jag heller, om du inte äter mycket.
- Jag får väl.. skita i tatueringen då.
Mamma och jag pratade om tatueringen som jag ville ha. Ville ha den på armen först, men mina armar är för smala och sedan tänkte jag på ryggen, men min ryggrad sticker ut. Jag vet inte, jag känner mig bara inte tillräckligt smal, tillräckligt fin. Jag känner att jag inte duger längre, att jag bara har lämnat massa vänner åt sidan och låtit dom falla vart dom nu har velat falla. Jag känner att jag suger på att stötta, för att jag försöker få ordning på mitt egna liv.
Jag känner att jag struntar i mina vänner och tappar kontakten med dom. Åh, detta är inte bra.
Rewind, play & repeat, skulle vara bra att spola tillbaka tiden och bara repetera dom bästa stunderna som har hänt i mitt liv.
Varje natt innan jag ska sova, så drar jag alltid min hand över armen vid axeln och fastnar alltid där mina ärr är, dom nyaste. Dom som kom dit i januari, pga dåliga minnen, pga dåliga människor, pga det som hände. Bilderna spelar upp ett bildspel i mitt huvud och jag minns allt som igår, jag ångrar dom ärren, för dom kom dit pga en dålig sak.
En riktig dålig sak. Jag försöker att glömma allt dåliga som har hänt so far, men det är svårt. Sjukt svårt.
I förrgår smsade jag med Jocke, i förrgår sa jag till honom att jag var rädd. Det var längesen jag var rädd, verkligen längesen. Rädd på riktigt, för något som kan hända och som finns i verkligheten.
Jag är egentligen stark och rätt.. macho av mig och vågar egentligen inte säga hur jag känner, så att avslöja att jag var rädd kändes... lättande, istället för att sitta och hålla det inom mig.
Jag vill bara bort och aldrig komma tillbaka.
Bara bort från denna staden.
Affisch!
Datum:2010-03-11 | Klockslag:11:33:19
Min film affisch till Desktopp.
